outdoors training

Det blev ett kort pass på utomhusgymmet idag. Vi åkte förbi gymmet på långviken först men bestämde oss för att Skälby är bättre när vi har Oiiku med oss. Vi fick träna och han fick öva på att vara passiv. Perfekt!

 

Dagens pass blev:
Armhävningar med fötterna på däck 12 x 3
Bulgarian split squat 12 x 3
Dips 12 x 3
Negativa pull ups 10 x 2
Stående rodd med kroppstyngd 12 x 3
Knäböj med axelpress med sten som tyngd 12 x 3
Jägarvila, så länge vi orkade x 2

Avslutade dagen med en galet god middag i form av hamburgare toppad med getost och avokado. MAGISKT! Nu har jag lagt mig ner i soffan och kommer däcka när som!
IMG_0514 IMG_0515

Stroke mitt i livet

Kände att jag behövde gå igenom vad som hände när jag fick min stroke och tänkte dela med mig det här. Tjurar över det jag fortfarande märker av i kroppen men behöver påminna mig om att det har varit mycket värre för en månad sen (exakt en månad sen jag fick min stroke idag) än vad det är idag. Jag har haft väldig tur måste jag säga, ibland är det viktigt att påminna sig det. Jag kunde lika gärna blivit förlamad om det hade velat sig illa.

Jag och och Martin var i Thailand på en ö som heter Koh Chang (ca 6 timmar från Bangkok) med ett till par. Vi hade varit nere på den stora gatan och fått massage samt ätit på matmarknaden och skulle ta tag i att boka hotell för våra nätter i Bangkok. Jag kom ur duschen, skrev till min mamma och slog mig ner på sängen med dom andra tre. Kände kort där efter att jag inte mådde bra, blev väldigt yr, som att hela världen krängde flera varv bara jag rörde huvudet minsta lilla. Min pojkvän sa att jag borde gå till toaletten men när jag försökte gick det inte. Kroppen lydde inte och jag kunde inte stödja mig på benen vilket resulterade att jag i benen bara vek sig. Min pojkvän bar mig in till toaletten där jag spenderade natten. Minns inte jätte mycket från natten. Kräktes så fort jag rörde mig, världen snurrade och kroppen funkade inte, ville inte lyda alls, kallsvettades och mådde värre än jag någonsin gjort i hela mitt liv. Trodde stundvis att jag skulle dö.

När tisdagen kom (29e mars) var det dags att åka till Bangkok. Kroppen funkade forfarande inte och mina vänner bar mig till bilen som skulle ta oss till Bangkok. Kunde varken gå eller stå själv. Vi antog att det berodde på att jag hade kräkts så mycket.. Efter 6 olidliga timmar var vi framme i Bangkok och checkade in på hotellet. Försökte få i mig Imodium och alvedon och någon tablett mot illamående (hade varken ätit och druckit på hela resan, vågade inte) men kräktes upp det direkt. Vi ringde 1177 som rådde oss att åka till sjukhus, hon trodde jag hade saltbrist. Blev inlagd på sjukhus med dropp och behandlad för matförgiftning. Lämnade sjukhuset efter ett dygn. Kroppen funkade lite bättre men behövde fortfarande mycket stöd för att gå. Högerarmen levde sitt egna liv, hade jag ingen kontroll över alls.

Blev liggande resten av tiden i Bangkok och den 31a gick planet hem till Sverige. Fick åka rullstol hela vägen på flygplatserna, kunde fortfarande inte gå. Högerarmen funkade inte heller så spillde ner hela mig med mat. Kunde inte för mitt liv förstå varför det blev så här av en simpel matförgiftning.

Väl hemma gick jag till vårdcentralen på mammas och Martins uppmaning. Träffade en läkare som undersökte mig med en mängd tester, många neurologiska tester. Han tyckte att följden jag hade visat symptom (yrsel, inte kunna gå, kräkning) inte stämde med matförgiftning. Hade varit mer troligt att jag hade kräkts först och som en följd av kräkningarna blivit yr och sen inte kunnat gå för att jag var utmattad. Det han såg under undersökningen oroade honom. Fick remiss till akuten direkt för magnetröntgen.

Väl på akuten träffade jag en läkare som smått dumförklarade mig. Frågade om jag läst medicin (tolkade det som att han tyckte att jag hittade på symptom), frågade om jag verkligen försökte träffa min näsa (träffade hakan med högerhanden) när jag skulle blunda och peka på näsan osv. Efter en till läkare hade tittat på mig sa dom att jag har saltbrist och skickade hem mig. Så trots att jag inte kunde gå med högerbenet, hade problem med balansen, kunde inte styra högerarmen och var svag i högersidan fick jag åka hem..

På måndagen ringde min läkare från vårdcentralen och sa att han inte var nöjd med mitt besök på akuten. Han hade pratat med en neurolog som absolut tyckte att jag skulle göra en magnetröntgen. Fick en tid den 12 april. Undersökningen tog ca 90 min och skulle få besked om 5-10 dagar. Ännu mer väntan och funderingar kring varför kroppen inte funkade.

Redan två dagar senare ringde min läkare. Var helt inställd på att dom inte skulle ha sett något så när läkaren sa att jag hade fått en propp i lillhjärnan kom det som en chock. En propp? Jag? Trodde han skojade. Men det blev snabba ryck. Två timmar senare befann jag mig på strokeavdelningen och trodde jag skulle prata med en läkare. Blev förvånad igen när jag skulle läggas in och inte fick åka hem. Sen drog karusellen igång. Låg på sjukhuset i en vecka. Kopplades upp till ett långtids EKG som jag bar i 48 timmar, fick göra ett ultraljud på hjärtat, blodprover i mängder, CT röntgen, undersökning av hjärtat genom magen typ (har inget minne av vad det heter), träffade sjukgymnast, kurator och arbetsterapeut. Det gjordes väldigt många undersökningar för att landa i att min stroke berodde på att jag har aura migrän och har ätit p-piller. Det är väldigt konstigt säger läkarna att jag har fått p-piller eftersom det är något som man tydligen absolut inte ska äta det när man har aura migrän.

image image

Nu är jag hemma. Benet kommer igång mer för varje dag tycker jag. Skakar dock väldigt mycket i benet när jag är trött. Armen kan jag kontrollera mer även om mycket fortfarande känns klumpigt när jag gör det.

Det har verkligen varit en resa allt det här och jag börjar nog först nu inse vad som har hänt, vilken tur jag har haft och hur mycket värre det hade kunnat gå. Är otroligt tacksam över att Martin har funnits där genom allt. Även resten av familjen. Guld värda, vad jag älskar er! 

Det händer inte mig

I tisdags var jag och gjorde en magnetröntgen. Har blivit bättre i både ben och arm men ännu inte helt bra. Var orolig när jag gjorde magnetröntgen men ändå inte. Det fanns ändå en tanke hela tiden om att jag behöver oroa mig eftersom det aldrig händer mig. Vad är oddsen att något är fel i mitt huvud? 1 på 20 000 sa läkaren på akuten till mig. Minimal med andra ord.

Kom i alla fall till sjukhuset på tisdag och fick ta mig till röntgenavdelningen. Väl där fick jag klä av mig allt utom trosor och strumpor, fick ta på mig en rock och tossor på fötterna. Röntgen tog lång tid, ca 90 minuter. När man gör en magnetröntgen måste man ligga helt still. Rätt jobbigt under så låg tid. Fick en kudde under benen vilket i alla fall gjorde det lite bekvämare. Man bär även både hörselkåpor och öronpluggar. Det låter gansks högt när maskinen tar bilder så det är rätt tacksamt att ha dom. Fick även välja radiokanal så man hade något att lyssna på under tiden så det var skönt. Efter en stund sprutade dom även in kontrastvätska, detta gör dom för att se bättre. Efter undersökningen fick jag åka hem och skulle få besked inom 5-10 dagar.

image

Riktigt så lång tid tog det inte. Idag ringde min doktor mig när jag var på jobbet. Samtalet började som vanligt med kallprat, han frågade hur jag mådde, om jag kände mig bättre osv. Sen sa han det som jag aldrig hade trott. Jag hade fått en stroke och man kunde se att en propp satt i lillhjärnan. Klockan 13 hade jag tid på strokeavdelningen på sjukhuset där jag skulle få mer information.

Martin åkte hem från jobbet och följde med mig till sjukhuset. Vet inte vad jag hade gjort utan honom genom allt det här, han har verkligen varit min klippa! Väl på sjukhuset blev jag till min förvåning inlagd. Blev direkt uppkopplad till ett mobilt EKG som jag ska bära i 24 timmar. Fick göra ett ultraljud på hjärtat och lite neorologiska tester. Just nu tror man att jag har fått proppen på grund av min migrän i kombination med p-piller. Man ska dock göra massor av utredningar för att vara helt säkra, det blir dock imorgon. Nu har jag fått blodförtunnande, ätit en nattmacka och ska försöka sova lite!

 

Sjukhus i Bangkok

Vi kom hem från Thailand för snart en vecka sen. Resan har varit fantastisk med sol och bad, utflykter och god mat! Tyvärr slutade resan på sjukhus för min del så det blev ingen shopping i Bangkok. Åkte på vad man tror är en matförgiftning men min läkare är inte helt säker. Jag fick otrolig yrsel, funktionen i armar och ben la av och jag spydde hela natten. Kräkningarna avtog inte efter natten och efter en hemsk resa på 6 timmar blev jag inlagd på sjukhus i Bangkok. Höger ben och arm funkade fortfarande inte och jag fick inte behålla något. Låg ett dygn på sjukhus innan jag åkte tillbaka till hotellet. Dagen efter var dag dags för hemresa. Hade tur och kunde få åka rullstol och gå på planet först. Var otroligt skönt då det hade tagit mig en evighet att ta mig igenom allt om jag hade gått själv.

IMG_5583 IMG_5593 IMG_5591

Sen jag kom hem till Sverige har jag varit hemma från jobbet. Höger arm och ben funkar fortfarande inte och jag har varit hängig. Var på vårdcentralen och akuten i fredags för att kolla upp allt men inga tydliga svar för varför mitt ben och arm inte funkar som det ska finns inte. Min läkare här i Sverige har varit i kontakt med en neurolog som tycker jag ska göra en magnetröntgen för att utesluta blödningar och liknande. Lite läskigt måste jag erkänna..

IMG_5608

Imorgon ska jag i alla fall till jobbet. Hoppas kroppen är bra snart för jag längtar till gymmet så jag dör!

sjuk och uttråkad

Åkt på någon form av influensa och varit hemma från jobbet sen i tisdags. Hade tänkt jobba imorgon med hade feber i början av dagen så blir inget med det. Får fortsätta dejta soffan en dag till. Börjar bli såååååå uttråkad. Sett varenda film som är värd att se sovit om vartannat. Tvingar ut mig själv med hunden på kortare promenader men mer än så blir det icke så han kryper på väggarna. Som tur är ska han få åka ner till Torsås på lördag och träffa sin ”kusin” Kita. Så lite roligt har han framför sig!

För att prata om något roligare är det bara 46 dagar kvar till Thailand nu. Igår bokade vi vårt hotell som vi ska bo på när vi kommer till Koh Samet. Vi ska bo på Vongdeuan Resort som ser jätte mysigt ut på bilderna så ser fram emot att få komma dit! strand bar restaurang vong

Bokat och klart, Thailand here we come!

I tisdags bokade vi ÄNTLIGEN våra biljetter till Thailand. Vi kommer flyga med Qatar (ska från vad jag har läst vara ett väldigt bra 5-stjärnigt bolag) till Bangkok. Det blir en mellandlandning i Doha vilket inte gör mig så mycket. Kan vara skönt att sträcka på sig under en så lång resa.

Vi kommer fram till Bangkok dagen efter vid 12 och ska åka vidare direkt. Först var tanken att vi skulle till Koh Chang men nu lutar det åt att vi tar en sväng förbi Koh Samet först. Där finns det en strand som heter Ao Prao Beach (paradisstranden) som vi absolut måste besöka. Hat Sai Kaew beach är huvudstranden på ön så den känns också rätt given att besöka. Vi kommer att stanna på Koh Samet ett par dagar och sen åker vi vidare till Koh Chang. På Koh Chang är tanken att vi ska besöka lite öar. Koh Kood kommer vi åka till och sen är jag även sugen på Koh Wai som ska vara en väldigt fin ö!

Om ni har några tips kring Koh Chang eller Koh Samet får ni gärna dela mer er!

ao prao beach
IMG_3941 IMG_3940