Två steg fram, ett steg bak

Tog en timme på jobbet så var huvudet lika trött igen. Tankarna blir osammanhängande och allt blir till en enda sörja i huvudet. Har svårt att minnas saker och känner mig allmänt virrig. Är tröttsamt att hålla igång konversationer. Huvudet vill ingenting mer än att vila. Två steg fram ett steg bak. Trodde jag var förbi hjärntröttheten.. Får påminna mig om att det inte ens har gått tre månader sen jag fick min stroke. En skada i hjärnan. Svårt att ta hänsyn till något man inte ser. Har man en bruten arm eller ett brutet ben ser man när det är läkt. Men en skada i hjärnan kan man inte se. Det är svårt att veta när den är återställd vilket gör det lätt att köra på som vanligt fast huvudet egentligen inte klarar det. Balansgången är verkligen inte lätt.. Jag målar hela tiden upp massor av måsten i huvudet. Jag måste sköta jobbet snabbt, jag måste underlätta för mina kollegor, jag måste fungera som om jag är frisk, jag måste vara den perfekta matten, måste vara en rolig flickvän, måste fixa så vi har en matplan, måste fixa med disken, måste tvätta, måste städa. Jag måste träna. MÅSTE MÅSTE MÅSTE!!! Att vila är däremot inte som jag prioriterar. Blir stressad av att ha oplanerade timmar. Behöver lära mig att varva ner..

IMG_0155

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>